Själva Tardan-fyndigheten är ett block som begränsas av tektoniska sprickor. Sprickorna ingår i, Baisyutskiy-skjuv-förkastningen. Blockets totala yta uppgår till cirka 4,0 km2. Det har ett underlag av vulkan- samt karbonatsediment från Tumattayginskaya- och Vadibalinskaya-formationerna, med intrusioner i Tannuolskiy-komplexet.

Det vanligaste gråberget utgörs av marmorerad kalksten från Kambriska Vadibalinskaya-formationen. Cirka 20-25 % av fyndighetsområdet har ett underlag av graniter från Kambriska Tannuolskiy-komplexet. Dioriter hör till de mest vanliga graniterna.

De huvudsakliga tektoniska funktionerna kan grupperas i tre system:

• Changysskiy- och East-förkastningar som löper i nordostlig riktning.

• Förkastningar, som löper i nordvästlig riktning, och som, avtar lätt i sydvästlig riktning.

• Förkastningar som löper i nordvästlig riktning.

Fyndighetens relativt enkla struktur påverkas av Changysskiy-förkastningen som löper i nordostlig riktning (40-50°). Tardansky-gravsänkan finns i denna förkastningszon. Den, ger Tardanfyndighetens malmfält en tydligt assymetrisk struktur.

Tardansky-gravsänkan är belägen i fyndighetens centrala del. Den sträcker sig diagonalt från malmzon 1 till den nordöstra delen av licensområdet, samt vidare till ett område nordost om prospekteringsplatsen Barsuchy. Gravsänkans bredd varierar från 590m i närheten av malmzon 1, till 460m i den nordöstra delen. I nordväst gränsar den till Changysskiy-förkastningen, och i sydost till Vostochny-förkastningen. Tardansky-gravsänkan innefattar malmzonerna 1, 3, 6, 7, 8 och 13, vilka är de huvudsakliga guldreserverna i Tardan-fyndigheten.

Tardan-malmfältets tektoniska förkastningar består av förskjutningar och överskjutning. Den geologiska strukturen visar att malmfältet har de strukturella egenskaper, samt den mineralsammansättning som möjliggör fyndigheter av skarntyp.

Under tidigare prospekteringsarbeten i malmfältet har 14 malmzoner med 41 malmkroppar påträffats. Ytterligare två zoner (6 och 15) prospekterades under 2013. Malmzonerna innehåller ett antal malmkroppar som befinner sig i ett enda metasomatiskt/hydrotermalt fält med tektonisk struktur. De har gemensam strykning och stupning, och de åtskiljs av stora block av oomvandlade bergarter.

Praktiskt taget har alla malmzonerna kontakt med kalkstenen i Vadibalinskaya-formationerna, samt med dioritgångarna i Tannuolsky-komplexet.

De malmbärande zonerna (vilka innefattar flera malmkroppar) inom fältet varierar mellan ett fåtal m och 30–50m i tjocklek. De är flera hundra m långa i strykningsriktningen.

Malmkropparna, som sådana, bildar långsträckta bälten av hydrotermalt omvandlade, sulfidimpregnerade skarnbergarter med ytterst komplexa interna strukturer. Malmkropparnas längd varierar mellan 20 och 150m, och deras bredd mellan 1 och 13m.

All malmbrytning i Tardanfyndigheten sker i dagbrott. Under 2013 bröts guldbärande malm vid fyra dagbrott. Malmkropparna ligger relativt djupt, i genomsnitt cirka 150m ned, vilket innebär att det krävs mycket avrymning av jordlager. Utvinningskvoten är 7,2 m3/t. Malm och avfall bryts primärt med hjälp av sprängämnen, och fraktas sedan med lastbil. Brytning med bulldozrar görs också, men i mycket liten omfattning, i en del bergtyper där det är överflödigt att spränga. Den brutna malmen samlas upp med hjälp av stora grävmaskiner, för att transporteras i stora dumprar till lakningsområdet 2,8 km bort. Med bulldozrar läggs avrymningsavfallet läggs upp i närheten av de öppna gruvhålen. Gruvdriften pågår utan avbrott, med två 11-timmarsskift per dygn.

Brytningen koncentrerades främst till hålen 1, 2, 3 och 4 under 2013. Där bröts 269 300 ton malm, vilket fordrade att nästan 2 miljoner m3 avrymdes (detta beror delvis på den begränsade avrymnings- sam brytningsverksamheten under 2012). Denna malm, på i genomsnitt 1–1,5 g/t, blandas sedan med gravitationsslaggrester från tidigare gravitationsprocesser som har högre malmkoncentration (3–4 g/t).

Malmanrikning

Det finns två anläggningar för malmanrikning och guldutvinning i Tardan.

Gravitationsanläggning

Anläggningen togs i drift i april 2007. Den utformades för bearbetning av höggradig malm genom mekanisk utvinning av guld. Först krossas malmen, och sedan mals den ned till 74 mikron. Därefter skiljs den järnhaltiga malmen ut i en magnetisk separator, så att guldkoncentrationen ökar. Sedan matas malmen in i en centrifugalseparator av Knelsontyp som ökar guldkoncentrationen ytterligare. Efter separeringen passerar guldlösningen över vibrerande skakbord som samlar upp guldpartiklarna. Dessa partiklar smälts sedan ned till dorétackor på plats.

Gravitationsanläggningen stängdes tillfälligt under 2012, när lakningsverksamheten och laknings-anläggningen togs i drift. Anläggningen producerade 780 kg guld under de fem år som den användes .

Översikt över lakningen vid Tardangruvan

Lakning

Att laka är ett relativt enkelt och billigt sätt att producera guld av lämplig malm. Den brutna malmen krossas till högst 10 mm, och blandas med gravitationsslaggrester i förhållandet 60:40. Blandningen täcks (agglomereras) sedan med cement, så att det krossade materialet får granulatform. Därigenom kan inte små malmpartiklar täppa igen bevattningssystemen så att högen kollapsar.

Efter cementagglomereringen transporteras malmen på ett transportband till en radiell staplingsmaskin. Den staplar malmen på höglakningsbädden, upp till 7m höjd. Höglakningsbädden är ett specialpreparerat område med svag lutning som täcks av en tjock ogenomtränglig polymerfilm, för att förhindra att lösningen tränger ned i marken.

Högen bevattnas sedan med en svag natriumcyanidlösning via rör och sprinklersystem. Lösningen perkolerar genom malmen i en 120 dagarscykel och löser ut guldet. Längst ned i högen avleds lösningen och förs i rör till lakningsanläggningen. Där extraheras guldet i stora absorptionstorn med hjälp av aktivt kol. Lösningen, som nu inte längre innehåller guld, återförs sedan till högarna.

Efter absorptionstornen desorberas guldet från det aktiva kolet med hjälp av en het kaustiklösning. Guldet genomgår sedan en elektrolytisk process där det deponeras på katoder. Dessa smälts sedan ned till dorétackor som innehåller minst 70 % guld (samt koppar, järn och silver). Dorétackorna transporteras till specialiserade raffinaderier för ädelmetaller i Ryssland. Där smälts de ned till rent guld.

Säsongsbundenhet

Klimatförhållandena medför att guldproduktionen är säsongsbunden. Detta beror framför allt på att den krossade malmen måste cementagglomereras innan den staplas. Cementen innehåller vatten, och vid sträng kyla fryser till och med uppvärmt vatten. Därför kan agglomereringen och staplingen inte utföras. Högarna bevattnas emellertid under hela vintern eftersom cyanidlösningen kan värmas. Guldproduktionen minskar betydligt under perioden december–maj, i och med att ingen ny malm tillkommer i högarna.